Linn funderade på hur hennes kids skulle bli om hon hade fått bestämma före kidsen fötts. Nåh, eftersom jag inte hör till skaran mammabloggare (fän!) så får jag hitta på mitt eget hur-skulle-det-se-ut.

Osökt kom jag att tänka på klichén hur ska ditt liv se ut om tio år. Hur trodde jag mitt liv i dag skulle se ut när jag var 20-åring tro? Det värsta är att jag inte vet. För när jag var 20-ish låg jag på botten av min säng och led av den värsta depressionen i mannaminne. Jag sov hela dagarna, vakade hela nätter och festade till det ordentligt på veckosluten. Däremellan satt jag hos psykologen och bölade ögonen ur mig. Jag hade inga stora förhoppningar på framtiden, visste inte vad jag ville göra och brydde mig inte så mycket om det heller. Jag orkade liksom inte kämpa för att ta reda på vad jag egentligen ville göra. Så jag låg där i min säng och stirrade.

Efter ett tags stirrande och bölande sökte jag till en folkhögskola jag i misstag googlat fram pÃ¥ nätet och studerade drama i ett Ã¥r. Och vet ni, pÃ¥ en dramalinje fÃ¥r man vara hur jävla dramatisk som helst. Man kan leva ut all sin frustration under ett Ã¥rs tid, vara precis sÃ¥ flummig och emo (fast det ordet fanns inte dÃ¥ ännu, men det var det vi var, emo kids) som man bara orkar – alla andra är ju ändÃ¥ precis lika. Efter det Ã¥ret trodde jag att jag skulle bli skÃ¥despelare eller regissör, men jag blev medianom och journalist. Och för att vara helt ärlig är det ganska okej. Just nu.

Jag lever i den tron att jag kan göra vad jag vill, att jag inte behöver binda mig till ett särskilt mönster och därför kan jag inte säga hur mitt liv skulle se ut om ytterligare tio år. Och det är okej det också. (Fast helst skulle jag vara stenrik och bo i NYC år 2021.) För det blir ju ändå sällan som man tänkt sig.