Telefonen ringer klockan två på natten. Jag svarar yrt.
Samtalet går ungefär såhär:

– Hur många centimeter är omkretsen på ditt huvud?
– Ööhh… Femtisju cent?
– Aij så mycket!
– Alltså jag har ganska litet huvud nog, så kanske femtifyra?
– Kan du mäta med ett måttband?
– Vet du vad klockan är?
– … Aijo … Kanske jag väckte dig?
– Klockan är två. Jo du väckte mig.
– Förlåt. Men kan du nu ändå stiga upp och mäta ditt huvud?
– (Grr, hmpf, gnnngggg) Okej.

– Femtifyra.
– Okej, bra! Tack och godnatt.
– Grr. Hej. Zzzz.

Jag känner på mig att jag möjligtvis kommer att få den där kåbåjhatten (cowboyhatt, red. anm.) jag bad Boyfriend hämta med sig från Texas.