Jag vet inte hur jag ska förklara det här. Kvällens spelning var det mest fantastiska efter Kent. Jag är helt hänförd av Annika Norlin. När hon står där på scen och sjunger de mest fantastiska visorna vill man bara att hon ska titta på en och säga, Du, du och jag, vi ska bli kompisar.
Min absoluta favorit var den som var den första “sista” lÃ¥ten. Sen kom tvÃ¥ encores. Jag vill börja om, jag vill ha spelningen igen! Jag vill höra mera! Varje dag! Ah, Annika.

Favoriten.