På västfronten intet nytt.
Förutom de tidigare nämnda serierna har jag nu sett 30Rock (mja, helt okej tidsfördriv, inte mer) och Modern Family (riktigt roligt på sina ställen). Min ingrodda hjärna klarar inte riktigt av att ta in alla skämt just nu.

Det där med att man kan bli lite tossig av att vara på ett och samma ställe en längre tid stämmer onekligen. Jag känner ingen glädje mer. Den del av hjärnan som förmedlar glädjekänslorna måste ha kortslutits. Men någon värre sorg känenr jag inte heller, mest är jag bara apatisk. Autopilot, liksom. Stig upp, lägg dig på soffan, tryck på play, värm te, ta medicin, gå på toa, tryck på play. Ungefär så.

Imorgon lämnar jag denna gudsförgätna lägenhet, vore situationen sedan vilken som helst. Jag vägrar sitta här fler dagar. Imorgon är min dag! Jag är stark och modig.

Jag tror det hemliga ordet är whisky.