Onekligen skriver om jämställdhet i vardagen och om hur hon och hennes sambo fördelar städningen.
Tänkte flika in med en liten beskrivning hur det går till hos oss.
Jag hatar att dammsuga. Det är närapå det värsta jag vet. Jag är inte heller hemskt förtjust i städning i övrigt eller i soppåsar. Däremot har jag en obsession för att hänga kläder rätt. Ni vet sockor parvis och allt det där.
Boyfriend älskar inte heller att städa, men han har en fin, teknisk dammsugare utan dammpåsar som han gillar. Och han har också en obsession. Hans obsession är smulor -avsaknaden av smulor.
Såhär gör vi när vi städar:
Boyfriend dammsuger, går ut med gamla tidningar och skakar mattorna.
Jag dammar, torkar golven (ibland) och tvättar toaletten.
Det har blivit så utan att vi har det evart på vitt eller ens uttalat.
Såhär gör vi till vardags:
Jag tvättar och hänger kläder. Och viker in dem i skåpet.
Boyfriend håller köket smulfritt, köksbänkarna rena och diskfria och går ut med soporna.
Diskmaskinen är gemensamt territorium, men ändå lite mer hans än mitt.
Funkar ypperligt.
Hur gör ni?
Jag städar allt själv.
Du är jämställdheten personifierad.
Vi gör precis så där som ni. Men dessutom diskar min man för vi har ingen diskmaskin och min diskning klarar inte alltid kvalitetskontrollen. Jag skurar verkligen toaletten tusen gånger hellre än dammsuger hela vårt hem trots att jag nu inte precis älskar att skura den.
Jag tycker det är en ypperlig fördelning.
Jag måst få sköta tvätten. Bara jag vet hur man tvättar allt rätt, hänger upp det rätt och viker in det rätt. Och jag hatar att dammsuga men gör det ändå mera eftersom jag absolut avskyr att torka golven vilket han i sin tur gör. Vessan brukar vara min och diskmaskinen med resten av köket hans. Så egentligen är vi väl ganska lika! :)