Idag har jag sökt sommarjobb. Jag har nämligen sommarlov från mitt vanliga jobb. Eller med andra ord: tre månaders arbetslöshet.
Nu kanske ni frågar er hur det känns att söka sommarjobb som trettioåring? Jag berättar.
Eftersom jag övade på saken redan förra sommaren känns det helt okej. Man får nämligen lov att göra avkall på en del saker om man tänkte leva ut sin dröm. Ungefär så. Så man måste kanske överge den där fasta inkomsten och börja söka sommarjobb och leva på minimilön ett tag. Men vet ni vad, det spelar inte så stor roll. Inte när man tror att man vet vad man vill göra. Man vet för tillfället i alla fall.
Sen vet man aldrig vad man vill om tio år.
Slut på prutthurtigt inlägg.
Suck, söker ocksÃ¥ sommarjobb. Igen. Men, som du sa, man har själv gjort valet att jobba inom en bransch där det inte riktigt finns nÃ¥gra fasta, normala anställningar. Just nu har jag ocksÃ¥ bara bestämt mig för att gilla läget och snurra vidare i vikariesvängen…
Jag söker också sommarjobb! Ve och fasa.
Tycker vi lite äldre borde få specialbehandling. Vi orkar ju inte med lika hårt tempo som de yngre. Kanske en 30-åringspool dit arbetsgivare som vill ha pålitliga och världsvana personer kan vända sig?