Jag är så upprörd att jag knappt hittar ord. Det är så himla fel, så oerhört orättvist. Så sjukt jävla totalfel. Och vem ska jag skylla på? Evolu-fuckin-tionen?
Två dagar före mensen går jag runt och har ont i magen. Sen har jag mens och är uppsvälld i fyra. Sen lite efterdyningar i en dag eller så. En vecka förstörd. Förutom dessa kroppsliga fenomen och krämpor är jag mycket, mycket fragil till sinnes. Lite labil sådär. En vecka i månaden. En av fyra. Varje månad. Tolv månader om året. Trettio år av mitt liv. Trehundrasextio veckor mens i livet. Tvåtusenfemhundratjugo dagar mens.
Alltså jag blir så trött! Varför? För att jag ska få 1,8 barn? Gud vet om jag ens kan få barn! Tänk om jag går runt och är ofruktbar och ändå plågas av denna styggelse som mensen är!
Låt mig inte ens gå in ägglossningen. Den är ju ett onödigt kapitel för sig.
Jag som svurit att aldrig mera proppa mig full med hormoner överväger nu att börja igen, och alltid och för evigt äta minipiller. De hÃ¥ller allt frikkin’ borta. Blod och slätt. Det gör livet värt att leva igen. Fyra veckor i mÃ¥naden, 12 mÃ¥nader om Ã¥ret, 30 Ã¥r av livet. Men sen igen, det är väl inte värt att riskera sin mentala hälsa totalt. Och proppa i sig ännu mer hormoner. Jag är ju kinda hormonal redan.
Alltså jag blir så trött. Så trött!
I hear you. Jag hatar mens av hela mitt hjärta. Det roligaste är ju att förr fick jag sån mensvärk att jag måste stanna hemma två dagar, efter p-pillren klarar jag mig med värkmedicin. Eller klarade, för nu har smärtjävlarna av nån anledning blivit värre igen. Grrr. Hat.
Det är så ORÄTTVIST! När jag var 16 var mina värkar också så hemska att jag fick p-piller. Sen åt jag det i 10 år och mådde relativt okej. Sen hade jag paus och när jag skulle börja igen blev jag skitso. Pillren gjorde mig liksom helt totalbitch. Nu vågar jag inte börja mera eftersom jag är rädd att det blir likadant igen. Men nu börjar 16-årsvärkarna komma tillbaka. HAT!
Minä kärsin kuukautisvaivoista kaksi viikkoa kuukaudessa ennen ensimmäistä synnytystä. Tämä ei lievitä kait yhtään sun tuskiasi. Varmaan oot googlannu kaikki mahdolliset, mutta tässä vielä yksi
http://www.mtv3.fi/helmi/hyvinvointi/artikkeli.shtml/394552?hyvinvointi-olen_nainen-hormonit
ARGH! Siis puolet ajasta olit kuukatisvaivainen! Se on niin vääääriiiiiin! Kiitos linkistä, kattelen sen.
Alltså jag feelar dig till 100%. Fast man inte ens vill föda barn måste man gå igenom detta!? Så fräckt.
Jävligt kul att inte typ kunna läsa 3 sidor av Husis på morgonen för man börjar bara angsta över hur fel det är i världen på grund av PMS.
Alltså nu när jag läser igenom min kommentar fattar jag typ inget :D
Jag menar, att, p.g.a. PMS börjar man typ gråta efter att ha läst 3 sidor av Husis.
Jag förstår PRECIS vad du menar. Precis. Man är ett jävla hormonmonster. Kolla nu bara på det här blogginlägget som är skrivet i värsta PMS-stund.