Kaj.

Kaj var min första kärlek. PÃ¥ ett 4-Ã¥rigt flickebarnsvis. Vi var bÃ¥da dagbarn hos samma underbara Elvi – som förövrigt är den bästa reservmormor ett barn kan ha – i flera Ã¥r. Vi hoppade ner i enorma snöhögar frÃ¥n uthustaket, vi smygläste förbjudna tidningar i kojan i plÃ¥tverkstaden och vi försökte gräva oss till Kina i sandlÃ¥dan. Vi sa att vi skulle gifta oss när vi blir stora.

Men. På ettan i lågstadiet började vi sakta glida isär. Istället för att hänga tillsammans hittade vi nya sätt att fördriva tiden. Jag gungade gungbräde med Malin varje rast. Kaj klättrade säkert i klätterställningen med Tommy. Eller Erik. Eller Kenneth. Man skulle inte vara bästa kompisar om man var sjuårig kille och tjej år 1987. Så vi valde att inte gifta oss.

Och när jag tänker tillbaka så är det ganska okej! För nu får jag istället gifta mig med min Boyfriend. Jag är nog mera kär i honom än jag någonsin var i Kaj.