ONSDAGSKLUBBEN

I serien Onsdagsklubben* rapporterar: jag tillredde en mjölk-, lök-, gluten- och köttfri lasagne. Det blev en enda soppa. Bokstavligt talat. Den flöt ihop till en gröt. Inget fast någonstans i den lasagnen.

OBS att jag ju tidigare gjort en helt okej dylik. Men nu är det färdigt, aldrig mer lasagne på onsdagsklubb.

*Onsdagsklubben är den kväll i veckan då Linnéa och jag turvis lagar mat åt varandra. Onsdagsklubben behöver inte nödvändigtvis ske på en onsdag.

“FY SKÄMMS YLE MED SKATTE BETALARNAS PÄNGAR”

Kommentarsfält på internet alltså, är det inte det mest fantastiska stället i världen? På mitt jobb gör jag underhållning för finlandssvenska ungdomar och jag kommer också i kontakt med kommentarsfält varje dag.Radio X3M är den enda radiokanalen för svenskspråkiga ungdomar i Finland, och vår webb är troligen den enda renodlade nöjessajten riktad till finlandssvenska ungdomar (rätta mig om jag har fel).

För att ett samhälle (i detta fall det finlandssvenska) ska fungera behövs en del krav uppfyllas, också inom media. Man behöver till exempel få nyheter på sitt modersmål. Nyheter riktade till den egna gruppen. Barnen behöver få barnprogram på modersmålet, det måste finnas radio, det måste finnas tv – och det måste finnas underhållning. Det är underhållningsbiten som jag främst jobbar med, underhållningen och musik/film/nöjesfostran.

När underhållningen sedan inte passar den ena eller den andra typen är det lätt att i Yles fall dra till skattefinansieringen. Eftersom alla betalar Yle-skatt (OBS kom ihåg att Yle skrivs med en versal och två gemener) berör det som Yle gör också alla, och alla har rätt att jåma. Och visst, jag har inget emot att man granskar det som görs med ens skattepengar, och man behöver verkligen inte tycka om allt som Yle gör – det ska man inte heller, eftersom det ska finnas något för alla.

Men att folk blir ursinniga på underhållning, det finner jag personligen väldigt underhållande. Att något så simpelt som rock kan starta en åsiktstsunami, det är fascinerande.

I dag skrev min kollega Anka en väldigt underhållande artikel om vilka band som borde pensionera sig för att dom hållit på helt tillräckligt länge redan. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste artikeln, och då tycker jag om band som Metallica, Backstreet Boys och Bon Jovi som nämndes i artikeln. Bon Jovi har till och med varit mina tonårsidoler (och alla vet väl hur jag känner för Bed of Roses). Jag tyckte att artikeln var kvick, underhållande och mitt i prick.

Läsarna höll inte med. På grund av denna artikel ska nu alla på X3M avgå med omedelbar verkan, vill en del låta förstå. På Facebook skrivs det att det statliga stödet till X3M ska strypas, och helst genast, verkar det som.

Och det är så fascinerande! Att en underhållningsartikel kan få känslor att svalla på det här viset! (Det är helt som att de här människorna aldrig hört om kvinnorna som systematiskt våldtas i Kongo.) Tänk att rocken berör så som den gör, att musik väcker så starka känslor. Det. Är. Så. Fascinerande.

Jag inser ju också att vi på kanalen kanske inte alltid tänker på att det vi säger och skriver kan uppfattas som en allmän och direkt sanning för en del. Vi som mediamänniskor skiljer ju relativt lätt mellan satir och nyhet, mellan åsikt och sanning, men alla gör ju inte det. Kanske vi borde börja sporta med det som jag sett på Nyt-liites sajt, en liten stämpel med texten “det här är humor” på våra underhållningsartiklar. (Nånej, vi vill ju inte heller dumförklara vår publik.)

Men jag har lärt mig något i dag. Jag har lärt mig att vi absolut ska skriva mer om heavy, rock och annan hård musik – det är det som engagerar vår publik.

Peace & love.

Screen Shot 2014-04-16 at 18.59.44

DET STORA VARUHUSET (NEJ INTE STOCKA)

I en mild bakfylla kom jag på den fantastiska idén att jag skulle följa med Ida-Lina till Ikea. Det visade sig att vi missat alla dom bra bussarna så vi blev tvungna att stanna där i en liten evighet. Ida-Lina, som är ett riktigt ikea-proffs, hade ändå allt planerat. Så här klarar du tre och en halv timme på Ikea:

1. Anländ och gå genast till restaurangen
2. Drick en kaffe och ödsla tid med att prata med varann
3. Provsitt/provligg soffor och fåtöljer
4. Flanera genom möbelvåningen
5. Titta på konstiga barn
6. Gå till restaurangen och ät
7. Titta på alla olika sorters familjer som flockas på varuhuset
8. Gå ut och köp glass och äppelpaj
9. Gå in igen, direkt ner till prylparadiset
10. Flanera och fotografera saker du kanske kan tänkas behöva
11. Bli irriterad på saker som inte finns
12. Gå till fyndhörnan
13. Betala ditt häfte och dina servetter
14. Köp flädersaft
15. Gå till bussen
16. Åk hem

 

20140413-220100.jpg

MATBLOGG

Ibland funderar jag på att starta en matblogg. Med allt det fantastiska jag äter tror jag det vore värt att resten av världen fick dela upplevelsen med mig.

Idag har jag till exempel ätit
- hemlagad pizza (färdig botten) till frukost
- en halv dajm och en burk cola till lunch
- pasta med tomatsås till mellanmål
- äppelpaj och glass till middag
- varma smörgåsar och chips till kvällsmat

Vi vet ju alla att kalorier inte räknas på söndagar. Eller egentligen nånsin, ät vad fan du vill så länge det är gott. Mat är så himla tråkigt att det måste vara gott för att vara värt att orka laga. Som till exempel makaroner med ost och ketchup, det är värt pga gott.

BÄST

Jag kan glatt meddela att jag ska flytta. Tre kvarter bort. Till en inglasad balkong. Balkongen kommer givetvis med tillhörande lägenhet också, och en bakgård. Bakgården kallas i folkmun för Koffparken. Fatta lyckan.

Så här i arla lördagstimme (janp, klockan är snart 11) sitter jag med en burk avfärgning i håret. Vi ska si nu.

 

20140412-105248.jpg

DETTA DYGN ETT LIV

Hade sjukt svårt att somna. När jag till slut lyckades vaknade jag bara nån timme senare. Vred mig. Gäspade. Steg upp. Var arg och sur. Ont i halsen.

Kom till jobbet. Möttes av en imbecill till rederifarbror på internet. Surnade till riktigt ordentligt.

Hade fortfarande inte fått min reseräkning betald. Insåg att det ju är jag själv som klåpat och därför det tar sån tid. Sparkar mig själv på smalbenet som straff.

Kände mig humorlös och skrev inget roligt på jobbet. Planerade en hämnd mot mig själv.

All vegelunchmat var dränkt i lök, åt fisken. Det var säkert en lax som varit till Japan och tillbaka och nu förstörs världen på grund av mig.

Kom hem. Sängen var obäddad och full med riskakesmulor.

Nu känner jag att jag behöver en africamoment. Kanske vi alla ska behöver det. Känns som en bra idé.

Här under: rederifarbror som uttalade sig “lite” “ogenomtänkt” i Kalla Fakta igår.

20140409-182138.jpg